När dystopin kryper närmare

Jag tycker om att läsa och se dystopier. En genre som är spännande och samtidigt lär mig saker om världen, förtryck, krig, ojämställdhet och mycket mer. Att läsa om det skönlitterärt eller se det som tv-serier hjälper mig att komma nära och sätta mig in i situationer som jag annars lätt distanserar mig från.

En av mina favoritämnen som då och då tas upp i dystopier är hur samhället gradvis ändrats till något helt annat än innan, t.ex. genom förändring av den politiska makten, ofta genom att något som först verkade absurt sakta normaliseras och sedan blir verklighet.

Just nu slits små barn från sina föräldrar och sätts i ”förvar” i USA, ett demokratiskt land varifrån vi hämtar en majoritet av vårt kulturutbud.

När dystopier blir (är) verkligheten är det inte så spännande och intressant längre. Det är fruktansvärt och skrämmande. Jag är rädd. Inte för att det står så illa till med Sverige, vi har det ju fantastiskt här(!). Utan jag rädd för de människor som målar upp ”andra” som syndabockar och tummar (minst sagt) på medmänsklighet och mänskliga rättigheter. Jag är rädd för att dessa åsikter och rörelser får större och större utrymme i vårt samhälle.

Jag tror det är oerhört viktigt att hålla reda på att vi själva inte är grodan som kokas så sakta att det känns mysigt under tiden. Eller för den delen, att vi inte är de som höjer värmen, ställer fram kastrullen eller tittar på när grodan kokas.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>